|
Allmänt angående avläsning av Norbergs vinkel samt krav på förändring.
Det finns säkert vettiga anledningar till att Europas länder antagit ett system där man mäter vinkeln från höftledskulans centrum mot utskottet på bäckenet. En av anledningarna är naturligtvis att det är lätt att mäta med en vanlig vinkellinjal. Om vi utgår från att veterinärerna som läser av röntgenbilderna är kompetenta specialister, så har införandet av mätmetoden troligen orsakat dem stor vånda. De kan självklart se om ledhuvudet och ledskålen är rätt utformade och har rätt passform i förhållande till varandra eller inte. Enkelt uttryckt, om hunden har eller inte har väl fungerande höftleder.
Felet med mätmetoden av Norbergs vinkel är att denna mätning i sig själv inte tar hänsyn till hur bra leden är utformad, utan mestadels endast anger distansen mellan kula och ledskål. Oftast är distansen orsakad av muskelslapphet. Denna slapphet beror i regel på att hunden in facto är dåligt musklad, men också i hög grad att den är påverkad av olika sederingsmedel. Effekten förstärks naturligtvis ytterligare på en dåligt musklad hund, som dessutom är tungt nedknarkad, om man pressar benen onaturligt nedåt och sedan sträcker ut dem manuellt bakåt. Ligger hunden, såsom ofta är fallet, dessutom lite snett så kommer ena ledan att avbildas utifrån och inåt och den andra, vise versa, inifrån och utåt vilket gör att vinklarna kan få olika gradering.
Huruvida Norbergs vinkel blir betraktad som A, B, C. D, eller E är fullständigt ointressant. Bokstaven är alltså inte höftledsdysplasi (och följaktligen inte heller ärftlig). Det här har bl.a. polisen i ett par av de nordiska länderna fått upp ögonen för och ingen hund behöver numera kasseras p.g.a. bokstaven som angivets från kennelklubbarnas central avläsning. Istället får en erkänt skicklig veterinär som polisen anlitar bedöma lederna utifrån dess passform och tänkta framtida hållbarhet för tjänst.
Skall förtroendet för kennelklubbarnas avläsare bibehållas så måste vi få en bedömning som inte grundar sig på musklernas inverkan (dvs. val av sedering, m.m.), utan enbart på ledernas utformning. Vi måste också få klara besked om hundens framtida duglighet för tjänst etc. Uppfödare och hundägare skall ha rätt att få entydiga utlåtande om hunden för eventuell avel som enbart grundar sig på genetiska fakta. Vid redovisning på kennelklubbens internetsida skall anges status på båda höftlederna och på båda armbågarna, samt vilken avläsare som gjort utvärderingen. Till graderad avvikelse skall fogas detaljerad redovisning i klartext över vad som föranledde anmärkning. Om förnyad röntgen leder till att resultat ändras på internetsidan skall tidigare resultat omgående tas bort. Avläsare som gjort sig skyldig till upprepade felaktiga bedömningar skall kunna prickas eller fråntas uppdraget som avläsare. Vid bedömningsfel som orsakar hundägare eller uppfödare skada skall kennelklubben tvingas betala skadestånd. En sak är dock helt säker. Samma hund skall aldrig mera behöva bli bedömd som Hasseman's Folke. (Med eller utan X i rutan)!
|
